Ett år har gått
Idag är de precis ett år sedan som vi var på middag hemma hos Magnus mamma och pappa och träffade hans pappa för sista gången vid liv. Jag minns det som igår de var strålade sol och varmt ute. När vi for ut till Bergerforsen körde vi förbi magnus pappa som var ute och sprang, vi stannde bilen och lät sudden få springa med han sista biten hem. Vid middags bordet var alla glada och vi pratde om allt möjligt. Magnus mamma tog fram kort som de knäppt under sommaren på deras semester som hon ville visa. Jag minns ett kort så väl på Christer där han gick i bar överkropp och man kunde verkligen se hans magmuskler. Jag sa då till honom men titta här ser man hela sex packet, han log och vart riktigt stolt över komplimangen. Det är inte många som vid 61 års ålder har en sådan kropp. Detta är de sista minnet som jag har av christer när han levde och de är de minne som jag kommer att bära med mig resten av livet.
Den 13 september 2006 var vi barnvakt åt min brors barn. Då ringer Birgitta och säger att hon inte kan hitta Christer någonstans och att han varit borta länge. Magnus slänger sig i bilen och åker ut till henne medans jag blir kvar hemma. Efter en stund ringer magnus och säger att några har hittat hans pappa och att han åkt med abulans till sjukhuset så Magnus och hans mamma är på väg dit. Nu känner jag att jag får ont i magen och känner att det är något som inte stämmer. Jag ringer till min bror och säger att han får komma och hämta barnen för att något har hänt. Senare kommer min pappa in i lägenhet och ber mig packa väskan och följa med han hem. Han Berättar då att Magnus har ringt och berättat att Christer har avlidit. Detta var den västa kvällen i mitt liv och jag kan forfarande inte förstå att han inte finns. Han kommer alltid att finnas våra hjärtan.
Ett år av sorg och saknad
+ 13 september 2006
Den 13 september 2006 var vi barnvakt åt min brors barn. Då ringer Birgitta och säger att hon inte kan hitta Christer någonstans och att han varit borta länge. Magnus slänger sig i bilen och åker ut till henne medans jag blir kvar hemma. Efter en stund ringer magnus och säger att några har hittat hans pappa och att han åkt med abulans till sjukhuset så Magnus och hans mamma är på väg dit. Nu känner jag att jag får ont i magen och känner att det är något som inte stämmer. Jag ringer till min bror och säger att han får komma och hämta barnen för att något har hänt. Senare kommer min pappa in i lägenhet och ber mig packa väskan och följa med han hem. Han Berättar då att Magnus har ringt och berättat att Christer har avlidit. Detta var den västa kvällen i mitt liv och jag kan forfarande inte förstå att han inte finns. Han kommer alltid att finnas våra hjärtan.
Ett år av sorg och saknad
+ 13 september 2006
Kommentarer
Postat av: Anna
Mycket sorgligt i din blogg nu. Skickar en bamsekram till dig och hoppas du (ni) har det bra trots allt!
Postat av: Linda
Gumman! Skickar kramar till er båda. Vi tänker på er!
Postat av: MoaMajken
Så är livet. Man vet aldrig när någons tid är kommen.
Man får försöka stötta de som mist en nära, sin pappa, sin man. Någon de levt med hela sitt liv.
Tänka på alla fina o. soliga stunder som personen gått miste om under det gågna året. Att han säkert skulle vara stolt över det hans barn åstadkommit - så här långt.
För det kommer hända många roliga saker under årens lopp också - glöm inte det.
Postat av: maria
Jag tänker på er!!! Och hoppas ni minns allt det fantastiska ni haft tillsammans!!!! det är viktigt! tycker om er! puss o kram
Trackback